Livspusslet
I världens bästa land tycks det fattas något. Tidningar och TV diskuterar hur vi ska hinna med familj och vänner, eftersom vi arbetar så otroligt mycket. ”Livspusslet” går inte ihop. Det är synd om oss, vi hinner inte med. Men är det verkligen sant och är det så att arbetet tar all den där tiden? Vem är det som bestämmer och prioriterar vår dag, vår vecka?
Människor i tidsnöd verkar bli fler och fler, vi pratar stress och utbrändhet. Och samtidigt är Sverige världens mest ”köpcentrum-tätaste-land”. Så vi är duktiga konsumenter. Det har vi tydligen tid med och värre än så, shopping har blivit ett fritidsintresse. Jag har sett ansökningar till arbeten där det under rubriken fritid/intressen, står ”Shopping”. Det är 80 talisterna som börjar dyka upp alltmer i arbetslivet. Dom är intresserade av att konsumera. Konsumera?! Kan det vara ett intresse? Ett folknöje? Har vi verkligen blivit så fattiga i anden? Har jag varit med om att uppfostra barn som vill leva för att köpa saker?
Vi har många fina köpcentra nu och det byggs ännu fler, vi har vackra golfbanor, 72 tums tv apparater, korkade tv program och mobiltelefoner som man kan läsa sin mail i. För att inte tala om alla charterresorna som köps på kredit. Tristessen trycker på och vill sitta i framsätet på livsresan. Vi måste hålla vardagen borta. Varför då? Är det något som saknas? Har grannen något jag inte har? En hund, ett barn? Det ska vi också skaffa, kanske två, små söta barn som är snälla och sover. Utom när vi visar upp troféerna på något av stadens caféer. Att bli förälder hindrar naturligtvis inte att vi inte ska göra allt annat som vi gjorde tidigare, barnen kan vi ju ta med precis överallt.
Saknar vi en mening med livet? Förmodligen, ja alldeles säkert. Och larmen och det goda råden står som spön i backen. Allvarligt talat, när ska vi hinna prata med varandra, hur ska vi få livspusslet att gå ihop? Vi arbetar ju mer än någonsin.
Så kan det låta och det är inte sant. Vi arbetar inte alls mer än tidigare generationer, vi arbetar färre timmar och vi har betydligt bättre hjälpmedel. Och om vi nu skulle vilja tillbringa mer tid med familjen kanske vi ska stänga av barnvakterna TV och dator. Låta TV spelen vila en timme. Kanske sluta med golfen och ställa in resan som vi ändå inte har råd med.
Men vadå? Ska man inte få ha något roligt alls? Att bara umgås skulle det vara kul? Enligt en undersökning, presenterad av tidningen Kamratposten, för ett par veckor sedan, så vill barn prata med sina föräldrar. Kan ni tänka er, dom vill prata istället för att spela fotboll!
Men ni som klagar på problemet med ”livspusslet” och att ni inte har tid med familj och vänner ni vet väl, innerst inne att det där inte är sant. Vi har all tid i världen, det är bara att välja bort någonting av det andra som tar all tid som du vill ha till umgänge och samtal. För det är väl ändå vi själva som bestämmer hur vi använder vår tid. Alla har vi 24 timmars dygn, frågan är bara vad vi gör med dessa timmar.
Att fly in i shoppingruset urholkar bara själen och gör dig ännu tommare inombords och då räcker det inte att du köper ännu ett TV spel där barnen får poäng för varje hus de spränger i luften eller fiktiv människa de dödar.
Näringsminister Maud Olofsson vill ordna en städerska till alla hushåll eftersom männen inte vill vara delaktiga. Så ska vi köpa oss tid att lösa tidsbristen. Det vill säga: En kvinna ska hjälpa andra kvinnor att få tid till att göra karriär eller att konsumera eller ge männen mer tid över till sig själva. Men svenskarna bryr sig inte om näringsministern, ”städreformen” är ett fiasko och svenskarna fortsätter att städa själva. Och vi åker lydigt iväg till konumtionstemplen varje helg så vi inte missar någon ny pryl som kommit in. Men tänk, kanske finanskrisen och lågkonjunkturen, i allt sitt elände, löser problemet med livspusslet åt oss, vi får all tid i världen att umgås när vi ändå inte ha något arbete att gå till.
Men i det långa loppet tror jag att det blir som det brukar och som det gamla fina ordspråket lyder: Den som har flest prylar när han dör vinner.
Jag tror vinnaren blir en åttiotalist.
Lars Einar Engström, författare, AB och Stridsropet