Kvotering och kompetens
Fler och fler män inser att de blandat ihop korten vad gäller, kvotering och kompetens. Det finns nämligen inget motsatsförhållande mellan dessa två begrepp. Såvitt jag vet har ingen sagt att vi ska sänka kompetensnivån för att ta in fler kvinnor i styrelser. Kompetenskravet ligger fast utifrån verksamheten och sedan arbetar man med positiv särbehandling för att få en jämn könsfördelning. Det finns inga kvinnor som har kompetens, säger vissa män, men då får de allt leta en gång till. Allt beror på i vilket nätverk vi söker. Kvinnorna finns och de har kompetens eller också går den att skaffa. Eller är det så att män föds med en speciell gen som förbereder dem för styrelsearbete? Skulle inte tro det.
Styrelsens sammansättning har betydelse för hela företaget eftersom styrelsen styr vd och de frågor som tas upp till diskussion. Om en grupp inte är representerad tas heller inte den gruppens frågor upp. Och det räcker inte med en kvinna i en grupp, det måste vara flera människor av båda könen för att en grupp ska fungera på bästa sätt. Ett flertal undersökningar i olika länder visar att blandade grupper (kvinnor och män) leder till att man diskuterar problem och möjligheter på ett mer öppet och konstruktivt sätt. Olika erfarenheter ger fler möjliga lösningar. Gruppens deltagare blir mer lyhörda för olika tankegångar och idéer. Arbetsklimatet blir helt enkelt bättre. Redan 1996 slog NUTEK (svenskt statligt förvaltningsmyndighet, som främjar bl.a. företagande) fast att ett jämställt företag ger ett arbetsklimat och detta leder till högre lönsamhet. Analysen bygger på undersökning av 13 948 företag. Det lönar sig alltså att investera i jämställda företag. För ett par år sedan visade forskare vid University of Michigan i studien ”Wall Street likes its women” att nyintroducerade börsbolag med en högre andel kvinnor i högsta ledningen har en bättre kursutveckling än de bolag som har få eller inga kvinnor i toppen. Försäkringsbolaget Folksam i Sverige genomför årligen ett jämställdhetsindex där man granskar jämställdheten i samtliga svenska börsföretag utifrån årsredovisningarnas uppgifter om styrelse, ledning och personalsammansättning. Slutsatserna är desamma och i Finland kom resultaten från näringslivets delegation går, 25 sep 2007, med en undersökning omfattande 14 000 företag, kvinnodominerade företag uppvisar i snitt 10 % bättre lönsamhet. I Danmark har Mette Verner, forskare på Århus handelshögskola, studerat 2 500 av de största privata företagen i landet. Resultatet är tydligt, verksamheter med kvinnor i toppen presterar bättre eller lika bra som företag med män i toppen. Så vad är problemet? Att ge upp makt, att ge upp privilegier. Få, om ens någon människa gör det frivilligt och då återstår bara piska istället för morot, lagstiftning och sanktioner. Lagstiftning kan sätta fart på hjulen och kan dessutom vara tillfällig. Vi kan inte stänga ute halva befolkningen på oklara grunder, myter och oseriöst tyckande. En lagstiftning är också en markering från samhällets sida att vi inte tillåter könsdiskriminering.
Ett flertal kvinnor och män på toppositioner har sagt till mig, att de håller med om kvoteringsbehovet och att det finns ett starkt motstånd i samhället mot kvinnor som vill ta sig fram i karriären. De tillägger också, ”att det kan jag naturligtvis inte säga, då vore min karriär slut”.
Men om inget annat biter: Tänk, bröder, ett företag som kan kalla sig jämställt på riktigt, tänk er imagen och uppmärksamheten i media och bland kunder, tänk er vilken ökning det skulle kunna bli försäljningsmässigt! I Norge snabbade man på processen. Det blev en lagstiftning om kvotering till styrelser 40 % ska vara kvinnor. Man hittade kvinnor och Norge finns kvar och det norska näringslivet arbetar vidare. Det gick alltså! Men vart befann sig dessa kvinnor innan lagstiftningen kom? I Spanien och England förs diskussionen om kvoteringslag och kanske spanjorerna hinner före, det hade vi inte väntat oss. Det finns kompetenta människor därute, inom båda könen, det handlar bara om i vilket nätverk man tittar och det har ingenting med kompetens att göra. Sverige och Danmark hamnar snart på efterkälken i en framtidsfråga, vill vi verkligen det?